(även känd som Dr. Darts’ Newsletter)

Innan jag avslöjar historien om dart på TV måste jag göra en mindre rättelse i texten om radio/trådlöst som fanns med i #165.

Tack till Ed Helenius från Brooklyn, NY, som skrev

Ed har rätt. När B.B.C. grundades den 18^th oktober 1922 stod initialerna för British Broadcasting Company fram till den 31^st december 1924. En likvidationsförsäljning hölls och 1927 återetablerades B.B.C. som en icke-kommersiell, kunglig, identitet, British Broadcasting Corporation. Tack Ed.

Fråga - Vet du när dart sändes första gången i Storbritannien?

1960-talet? Tidigt 1970-tal?

Fel på båda punkterna tyvärr.

Enligt BBC Handbook 1938 hade TV i Storbritannien introducerats av BBC i augusti 1936, med testprogram från sin London Television Station vid Alexandra Palace fram till den formella starten den 2 november. Dock var denna ‘allmännyttiga tjänst’

nådde endast ett fåtal rika hushåll i Londonområdet. Överraskande nog ingick dart i dessa begränsade tidiga TV-scheman.

Klockan 21.25, lördagen den 29 maj 1937, sände BBC ‘London Television’ det första TV-sända dartprogrammet från Alexandra Palace. Programmet, med titeln ‘Darts and Shove Ha’penny’, nämndes i Radio Times (Television Supplement) den 21^st maj 1937 och innehöll en ‘tävling mellan två rivaliserande lag från två välkända värdshus.’

Den 5 februari 1938 avslöjade The Times att BBC skulle sända dart på TV igen. Den här gången var det en kommentar av Charles Garner från National Darts Association (NDA), (avbildad till vänster, som kommenterar en match i juni 1938) om en match mellan News of the World-mästarna och ett BBC-lag. Medan News of the World-laget, utan tvekan lett av den legendariske Jim Pike, kan gissas, har forskningen hittills inte identifierat medlemmarna i BBC-laget. Den 30 april sändes en match mellan ett annat oidentifierat ‘BBC Four’ som spelade mot ett lag från Press Club, återigen med Garners kommentar, och en returmatch sändes den 13 januari 1939.

BBC sände den första ’lokala derbyn’ den 15 oktober 1938 mellan lag från Islington och Lambeth och en dartmatch mellan två lag om fyra spelare visades igen den 22 juli 1939.

Med tanke på spelets nyhetsstatus bland de som mest sannolikt skulle titta – de som hade råd med en TV – det vill säga överklassen och kanske den växande medelklassen, är det tydligt för mig att BBC ansåg att dart var tillräckligt intressant för att förtjäna en plats i programtablån.

(Fotot till höger visar St. Dunstan Four och G. H. Allen, St. Dunstans dartorganisatör – fjärde från vänster med glasögon.)

När man övervägde att sända vår sport skulle B.B.C. ha varit medvetna om den jämförelsevis tekniska enkelheten i att sända dart och att dart var en inomhussport, så den påverkades aldrig av vädret.

Fotografiska bevis på TV-sändning av dart på 1930- och 1940-talen är sällsynta men denna dartmatch som hölls lördagen den 7^th September 1946 mellan St. Dunstan Four och Royal Eye Hospital Four och se även foto på sida 1. © Båda mina upphovsrätter.)

Fotot visar en pågående match i Alexandra Palace Television Studios. Det visar att två kameror krävdes, ’en riktad mot spelaren när han kastar, och den andra mot tavlan,’ med ett minimum antal ljud- och ljus-tekniker samt en kommentator närvarande.

Frank Wolfe, redaktör för The Dart meddelade i sin ledare den 14^e september 1946:

Frank beskrev sedan förspelet som han trodde skulle vara av intresse för sina läsare och, förstås, för oss idag, vilket står som ett unikt dokument över denna tidiga TV-sända dartutmaning. Frank skrev

[Of course, this was many, many years before the advent of the split-screen technology.]

För de närvarande spelarna var det en unik upplevelse, där de kunde kasta och sedan gå över studion för att titta på sina lagkamrater på en tv-apparat.

Frank Wolfe berättade för sina läsare

Jag såg delar av matchen på en apparat i studion och delar i visningsrummet, en miniatyrbiograf [cinema] där tittarna såg programmen på en stor skärm.

När det gäller själva matchen bestod lagmedlemmarna i The St. Dunstan Four (bakre raden, vänster), ”deras vanliga lag,” av från vänster till höger, Joe Hitchcock, Syd Howes, Bill Hughes och Bill Jacobs medan The Eye Hospital Four var (främre raden, från vänster till höger) G. Booker, E. Legg, J. Griffen och W. Rossiter. The Dart rapporterade:

Även om Eye Hospital Team inte lyckades vinna en match mot St. Dunstan Four den dagen, var det tydligt att Eye-laget hade skickligheten att ge dem en bra match. Innan matchen på tv mot St. Dunstan Four hade de bara förlorat två matcher under de senaste sex månaderna när de reste runt och samlade in pengar till Eye Hospital. Alla lag som ville möta dem uppmanades att kontakta Mr. G. Booker ”för att arrangera matcher var som helst.”

När det gäller dartens framtid på tv sade Frank Wolfe

Min ledarartikel förra månaden gav verkligen läsarna något att fundera på. Brian H. skrev

I kapitel åtta, sida 68 i hans bok Darts (Pan Books, 1973) skrev Tom:

Jag känner att jag bör avsluta detta kapitel med några ord om de pilar jag använder. Folk kommer ibland fram till mig och säger: ’Dina pilar ser inte ut som Tom Barrett-pilarna som säljs i butikerna.’ Det är sant, men lätt att förklara. Tom Barrett-pilarna som marknadsförs är identiska med de pilar jag använde när jag vann min News of the World-titel 1964. Sedan dess har jag dock experimenterat, främst med två typer av pilar som, trots att de har samma storlek, är gjorda av olika material. En uppsättning har ett extremt tungt skaft av volframstål. De skulle inte vara kommersiellt gångbara eftersom en uppsättning kostar mer än £12 att tillverka. Dessutom är de alldeles för tunga för att de flesta dartspelare ska kunna kasta med framgång. Jag började använda dem för att övervinna effekterna av drag (vindarna, inte ölen) i pubar och, särskilt, i stora hallar vid en tid då många, helt felaktigt, förväntade sig att jag skulle få 180 varje gång jag gick upp till hockeyn. [Bilden ovan visar en senare uppsättning av Toms pilar, krompläterad mässing.]

Ingen nämnd av Tom om hur mindre diameter på tungsten-dartarna eller hur de förbättrade gruppering. Men, förstås, vid den tiden var han inte säker på att tungsten skulle slå igenom; främst på grund av kostnaden. Toms News of the World-vinnande dart tillverkades av Unicorn men det verkar klart för mig att tungsten-dartarna han experimenterade med var de som skapades för honom av Elkadart/Ben Drake. Brian H. tillade att när Tom nämnde att kostnaden för att producera dem inte var kommersiellt hållbar, låg den på cirka £12!

Självklart var £12 mycket pengar 1973. Jag köpte mitt första set tungsten 1977 för ungefär £7,50, vilket motsvarar nästan £60 i dagens värde. Enligt ’t internet skulle Toms vara värda £181,88! Jag tyckte också det var väldigt intressant att Ben Drake gjorde hela sitt lokala dartlag ett set, redan 1968. Det måste ha varit revolutionerande!

Slutligen kommenterade Brian

Ja, jag håller med dig om Tom Barretts självbiografi. [Enligt mig en av de bästa som någonsin skrivits.] Jag läste allt om dart när jag började spela. Det fanns inte mycket och det var ganska blandat material! Jag minns en bok av Gyles Brandreth: The Little Red Darts Book. Den var (enligt mig) ren dravel skriven bara för att tjäna pengar på darts växande popularitet då… Men jag spårar ur! Jag ville bara säga att Toms bok är den enda jag behållit och läst flera gånger.

I mitt arkiv har jag exemplar av Darts, ett av dem är jag mycket stolt över. (Se till höger) Det bär Toms autograf, signerad 1973 men 1989 fick jag signaturerna av både Eric Bristow och Mike Gregory på Dart & Cue-utställningen som hölls på G Mex Centre i Manchester så jag har alla tre autografer från de enda spelarna som behöll News of the World, alla som inte längre finns med oss. Jag äger också Sid Waddells exemplar av Darts, signerat av honom och daterat ’1973’, som han senare antecknade i som en del av sin forskning för sin bok Bedside Darts (London: Stanley Paul & Co. Ltd., 1985) inklusive orden ’Sedan kom tungsten…’

Warren Ackary (Australien) skrev

Jag älskade senaste DDN! Återigen har ni gjort rättvisa åt dart både nu och förr, jag älskade avsnittet om Elkadart eftersom jag aldrig visste hur det började men jag minns hur populärt det var… wow koppar/tungsten-dart! Varma hälsningar.

Regelbunden bidragsgivare, Jerry Feather från USA berättade för mig:

Denna helsidesannons för Elkadart fanns i februari 1975 års nummer (# 27) av Darts World. Notera att fokus ligger på ’färg’, alltså färgerna på flightarna, snarare än de relativt nya, nyligen introducerade volframdartarna.

Från Kanada

Och från Dave Craft som berättade för mig

Chris Murray berättade för mig

Tack, Chris, för dina kommentarer om volfram och ja, förstås, Tom Barrett-bilden är från hans bok Darts, fortfarande en av de bästa dartbiografierna enligt mig.

Utöver sina andra kommentarer (ovan) skrev Chris M:

Verkligen. Publikationen som hade rubriken ’COOL HAND LUKE’ när de refererade till Luke Littler var Daily Express (02.01.24). Välsigna dem.

Krediterad till Mike Walters (förmodligen den bästa dartjournalisten) kan jag inte tro att Mike skulle ha skrivit den felaktiga bildtexten. Det jobbet lämnades säkert till någon som inte känner sporten. (Jag hoppas det.)

Och medan jag skriver om ’Boy Wonder’, grattis till ’The Nuke’ för hans seger i Belgium Open nyligen och för att ha medverkat i The Jonathan Ross Show, blivit intervjuad och sedan tagit sig an tre kändisar. Kändisarna hade tre pilar var och fick ihop totalt 83 poäng som Luke var tvungen att slå med sina tre. Inga problem. Han träffade 140. Var det hans första smak av TV-kändisskap? Säkert inte den sista, antar jag…

Mitt tack till Dave Allen, chef för media på PDC, som kontaktade mig den 20^th I februari kom de sorgliga nyheterna att Pat Williams hade gått bort.

Pat var känd av många inom dart, särskilt i Essex County, men också som en av damerna som räknade poäng vid BDO- och PDC-evenemang och förstås som fru till den välkände domaren, avlidne Freddie Williams. Tillsammans gjorde de så mycket för dart. (Freddie gick bort 2017.) Bilden till höger visar Pat ’in action’ när hon räknar poäng vid ett BDO-evenemang. © Darts World/Steve Daszko.)

Hylla som publicerades på Darts From The Past Facebook-sida kom från många välkända dartspelare och andra som alla minns Pat och Freddie med värme. Bland dem:

Steve (The Original) Brown - "Mycket sorgligt. Jag höll kontakten med Pat några år efter att jag lämnat PDC, … Vilket fantastiskt par Pat och Fred var."

Sharon Kemp – "De var ett fantastiskt par. Hade många fina stunder med båda under många år. Träffade dem första gången när jag var 17 eller 18… Jag minns alltid ditt skratt Pat…"

Jane Kempster Moulsley – "Kommer att saknas så mycket. Pat brukade hålla upp orden till Land of Hope and Glory för oss alla när vi spelade för England. Gud välsigne. X

Linda Duffy – Vila i frid Pat, en så fin dam.

Michael Hoare – "Mycket sorgligt, minns Pat och Fred med värme från Essex County, stora tjänare, vila i frid."

Ricky Clarke – "Tråkiga nyheter att höra om en underbar dam som gått bort… många fina minnen från min tid med Essex County 86/93, ett härligt par. Freds professionalism som speaker på våra matcher och Pats engagemang med poängräkningen och uppmuntran till oss unga spelare då. Vila i frid."

Dave Allen berättade också för mig:

Vila i frid Pat.

En annan förlust för dart i mars var Tony Green.

Född den 29^e januari 1939 blev Tony mest känd som dartkommentator, särskilt under BDO:s (British Darts Organisation) storhetstid och som medlem i Roadshows som reste runt i Storbritannien, oftast med den senaste världsmästaren eller världsmästarna. Han var också speaker/domare i det långlivade Central TV-spelprogrammet Bullseye på 1980-talet.

År 1991 intervjuade News of the World Tony som, med eftertanke, mindes:

Fram till dess hade Tony varit lagerchef med 150 pund i veckan, men att bli TV-kändis gjorde att han kunde ta 1 000 pund i veckan. Bullseye, som leddes av komikern Jim Bowen, lockade regelbundet 15 miljoner tittare på söndagseftermiddagar under 1980-talet fram till tidigt 1990-tal. [Fotot till vänster är ett Central TV Bullseye-promokort. Vid den tiden fick Tony smeknamnet ”Mr. Bullseye” och var känd för sina catchphrases i programmet, inklusive ”In One….” ”And Bully’s special prize…”]

Tony hade sagt

Jag hade tur att komma med från början. Jag var välkänd i Manchester-dart som spelare, och när världsmästerskapet startade [1978] blev jag rådgivare. Snart kommenterade jag också och ropade ut poängen. Och om pubar eller klubbar hade kändisspelare ville de ha kändispoängräknaren också. [Fotot till höger visar Tony som räknar poäng vid 1978 World Masters. © Darts World/PC Archive.]

När Bullseye kom för 11 år sedan [1980] Jag valdes som poängräknare och mina inkomster steg ännu mer. Jag tjänade 200 pund per kväll när jag höll i darttävlingar runt om i landet.”

År 2010 berättade ”en vän till Green” för Daily Star

Tony återvände till Lakeside en tid, men lämnade 2016. Under de senaste åren utvecklade Tony Alzheimers sjukdom och dog den 4^th I mars i år, 85 år gammal. Vila i frid Tony.

Det är också sorgligt att rapportera att David Brook, en av mina långvariga prenumeranter och nära vän till John Lowe, gick bort förra året. En nära vän till trefaldige världsmästaren, berättade John för mig:

David gav mig ofta feedback, feedback som jag kommer att sakna. Vila i frid David.

(Fotot ovan, med tillstånd från John, visar David tillsammans med honom och världsmästartrofén samt två pintar Federation-öl.)

OBS:Text © 2024 Patrick Chaplin eller som angivet. Bilder © Patrick Chaplin eller som angivet eller källan. Varken text eller bilder får reproduceras utan föregående tillstånd från upphovsrättsinnehavaren/-innehavarna. Sponsorns webbplats: winmau.com.