Att tänka på den påverkan som Luke ‘The Nuke’ Littler haft på dart sedan jul fick mig att fundera på vilka möjligheter som fanns för unga, särskilt pojkar, förr i tiden. DÅ, medan jag funderade, skrev Jeremy Smith
‘Hej Patrick, efter att ha sett Jocky Wilson-historien på BBC4 [den 31a mars] där du citerades, undrade jag om du hade någon historia från min tid när jag umgicks med Bristows, Lowes, Wilsons, etc. Som 17-åring vann jag 1978 års Daily Mirror British Junior Championship… Jag har sökt på internet efter någon sådan täckning utan resultat. Kan du ge mig något arkivmaterial? Tack.’
Efter att ha gått igenom mitt arkiv kunde jag ge Jeremy så mycket information jag kunde, med början från detaljer hämtade från programmet för 1978 års Daily Mirror British Junior Darts Championship, som hölls på Michael Sobell Sports Centre, London N7 den 23e september samma år.
(Slutlig uppställning, nedan, Jeremy femte från höger) (Bild © DW/PC Archive)
Jeremy, 17 år, lärling som montör från Saltcoats på västkusten i norra Ayrshire, kvalificerade sig till finalerna när han blev mästare i Scotland West-området. Den korta biografin i programmet sa
‘…5 fot 11 tum… Kom till dessa finaler med ett imponerande rekord, spelade för Ayrshire ‘B’ laget och hjälpte sitt lag till framgångar i Ayrshire superliga. Gillar flera sporter, främst golf, fotboll och simning. Hoppas spela för Skottland en dag.’
Klockan 13.00 den dagen började spelarna ställa sig vid oche för kvalomgångarna ‘på brädorna ett till åtta, sextioett länsmästare som spelade ner till de sista åtta.’ Jeremy spelade i Grupp Sex. Vid cirka 14.00 ställde sig Jeremy vid oche mot Michael White (Tyne & Wear), besegrade honom och mötte sedan 1977 års mästare, James Holloway (Wales West), i andra omgången där Jeremy vann 3-0. och gick sedan vidare till Grupp 6-finalen där han mötte och slog Stephen Parsons (Surrey West).
Jeremy gick sedan vidare till kvartsfinalen (Gruppvinnare) där han mötte Martin Nicholas (Oxfordshire). Fram till dess, som Darts World rapporterade
‘Jeremy spelade som en veteran, satte ihop 16-, 17- och 18-pils spel och nådde kvartsfinalen utan att tappa ett enda leg i något av fem-legs matcherna. Vid det laget hade han också dagens två högsta avslut, gick ut på 100 och 105. Han noterade också tre 180:or under eftermiddagen, varav en på scen i kvartsfinalen, i ett av sina 17-pils spel.
Men Martin Nicholas gjorde det inte lätt för Jeremy utan tog ett leg från honom, men sedan gick Smith vidare med 3-1. Med mållinjen i sikte gick Jeremy vidare till semifinal där Stephen Berry (Wales North) väntade och där Jeremy hade lite tur på sin sida. Stephen Berry missade flera pilar för att nå finalen, Jeremy var den första att till slut träffa den avgörande dubbeln.
I finalen var Jeremy tillbaka i vinnarspåret med en 3-0-seger över Hertfordshires Graham Wilkinson. För att vinna titeln (det var hans sista chans eftersom han skulle fylla arton den 11:a November 1978), tilldelades Jeremy
‘…en vacker pokal, bestående av en nio-tums dart som skänkts av Elkadart, som är silverpläterad och inbäddad i en transparent form med en silverbas. [Se bilden ovan, till vänster. © DW/PC Archive] Han kommer också att få automatisk plats i World Masters, den mest prestigefyllda tävlingen i internationell dart, där han kommer att vara gäst hos Daily Mirror och BDO. [British Darts Organisation]’
1978 års WINMAU World Masters hölls i London, på Wembley Conference Centre, Empire Way, Wembley, London, den 1a och 2a december. Jeremy fanns med på bild i programmet bland de skotska kvalificerade som inkluderade Jocky Wilson, Rab Smith och Eric Maclean. Den korta biografin nämnde Jeremys vinst i Daily Mirror Junior Championship och tillade att han....
‘Tränar två eller tre timmar per kväll och spelar i Ardrossan och Stevenson League. Årets Nicol’s White Horse och Lorimers individuella mästare.’
Tyvärr tog sig inte Jeremy till finalerna på scenen.
Dessutom blev Jeremy också inbjuden att tävla i British Open Championships följande januari och till Butlin’s Masters i Sutton Coldfield, Birmingham i december. Jeremy berättade för mig
‘...alla toppproffsen var där, Jocky tog hand om mig under de där dagarna, jag blev presenterad för Trevor Francis, som då var Birmingham City-spelare, och intervjuad av Gary Newbon som genast intervjuade mig efter att jag blivit ordentligt slagen 4-0 av Bristow. Efter att ha förlorat mot Eric ville jag egentligen inte se någon täckning av Butlins Masters på STV [Scottish Television]. Som tur var visade de det inte.’
Tillbaka 1978 stod det i Juniorprogrammets biografi att Jeremy ville spela för Skottland, så 2024 frågade jag honom om han någonsin gjorde det. Han berättade för mig:
‘Jag gjorde och gjorde inte att spela för Skottland, jag blev uttagen som nummer 20 i poolen, efter vår 10-5-förlust mot England hoppades jag att jag kanske skulle få spela mot Wales (särskilt eftersom jag och Bobby Semple gick till final i öppna par dagen innan) men, tyvärr, det var det närmaste jag kom.’
Nyligen lade Jeremy till en intressant fotnot:
‘Jag hade flyttat till Teneriffa från 2007 till 2009, under vilken tid John Lowe och Eric Bristow hade en årlig golf- och dartcharitydag. Jag spelade fortfarande dart då, så vem klev in i vår söndagsmatch om inte Mr Lowe.
Många var ivriga att se och prata med honom men, otroligt nog, gick han fram och pratade med mig som en gammal vän. Jag blev förvånad och glad att han kom ihåg mig. Det visade verkligen hans professionalism.
FEEDBACK
Hockey! Oche! Ocky!
Tom Cole skrev efter #169:
Hej Patrick. Ett fantastiskt nummer av nyhetsbrevet, som alltid.
Jag ville bara skicka en snabb rad och säga att HOCKEY! OCHE! OCKY! – The Bulls Hitters Guide to the Language of Darts är en helt fantastisk titel. ”Bulls Hitters” är ett uttryck som verkligen borde användas mer: väldigt roligt verkligen.
Fortsätt med det fantastiska arbetet & all lycka,
Jag sa till Tom att jag trodde att den titeln kunde tilltala potentiella förläggare men det hände inte. Vad gäller ’bulls hitters’ kan jag förstå varför det kanske inte var så populärt!
Dartsight Re-launch
David Needham från DartSight Education and Training skrev
”Tack så mycket Patrick, för Dartsight Re-Launch. Vi uppskattar det verkligen... Fint minnesord för Dick Allix, och som alltid din noggrannhet och utmärkta berättande om människorna och karaktärerna som utgör dart och dess rika historia. Tack igen.”
”Gör min dag”
Jeremy Feather skrev ”Patrick. Ännu en fantastisk läsning! Gör min dag när jag ser ditt mejl i listan. Tack för det du gör.”
170 NOT OUT
När jag började skriva Dr. Darts’ Newsletter/Darts History 2010 hade jag ingen aning om att jag fortfarande skulle forska om dart när jag var i 70-årsåldern eller nå fram till nummer 170! Jag har aldrig klarat det där utshotet men jag är säker på att många av er har. Varför inte berätta om det?
ÖVERDRIVNA OFFENTLIGA KÄRLEKSYTTRINGAR PÅ OCHE
Från USA har den regelbundne bidragsgivaren Jerry Lucky skrivit
Som en regelbunden tittare på dart och dartturneringar undrar jag... förr brukade det vara ett försonande handslag mellan spelare efter en match. Ett civiliserat gratulationsuttryck. Inte längre verkar det som.
Vad har fått till stånd alla, vad jag skulle kalla, ÖVERDRIVNA offentliga kärleksyttringar mellan spelare i turneringar? Det är så mycket kramande och kindgnuggande... Jag såg precis en livesändning där Luke Humphries kysste Danny Noppert på kinden! Jag är frestad att säga – ”skaffa ett rum.”
Kan du kasta lite ljus över denna något oroande trend?
Här gratulerar Tony Brown Englands Ronnie Davis till vinsten i WINMAU World Masters 1978. (Bild © 1978 DW/PC Archive) Handslag var vanligt. Faktum är att man för många år sedan brukade säga att dart var ett spel ”som börjar och slutar med ett handslag.” Absolut inte ”med en kram och en kram.”
När jag tänker på Jerrys mejl vet jag att kramar är grejen nu för tiden, men när förändrades allt? Jag kan inte sätta fingret på det.
En av mina vänner sa att han minns att fotbollsspelare började göra det redan i slutet av 60-talet. Kanske är dartspelare bara på väg att komma ikapp. Jag minns inte att det hände under BDO:s (British Darts Organisation) dagar, men då letade jag inte efter det.
Vad tycker du?
DARTS PÅ TV (FORTSÄTTNING) – 1950- OCH 1960-TALEN
I slutet av 1940-talet fortsatte dart att sändas på radio men sällan på TV. Detta var också fallet, såvitt jag kan avgöra, under hela 1950-talet. Från 1954 ansvarade National Association of Great Britain (NDAGB) för att organisera spelet (tills BDO tog över ’gamla gardet’ i slutet av 1970-talet). Trots mina bästa ansträngningar kan jag hittills inte se att något NDAGB-evenemang någonsin sändes på TV vare sig under 1950- eller 1960-talen. (Jag är förstås mycket glad om jag har fel. Hör av dig.)
I början av 1950-talet fanns få TV-apparater i arbetarklasshem och eftersom medel- och överklassen länge hade övergivit dart för vad som än var nästa ’trend’, fanns det få chanser för dart att hamna i TV-nyheterna vare sig lokalt eller nationellt.
Det fanns förstås biografer där man ibland kunde se dart via Pathé News-rapporter och på film kunde en darttavla ibland skymtas i scener med en pub i Storbritannien, vanligtvis spelad i bakgrunden eller bara hängande där.
Jag kontrollerade också det 120-sidiga, opublicerade verket John Ross: memoirs of a darts-playing man, sammanställt av Mike Bender, daterat december 1983, efter hans intervjuer med John som varit involverad i dart sedan strax efter första världskriget och vid tiden för hans omfattande intervjuer med Mike, var president för NDAGB. Vid granskning av utkastet kunde jag inte hitta någon referens från John om någon involvering av hans organisation med television vare sig under 1950- eller 1960-talen – NDAGB:s storhetstid. Bilden till höger (© Chiphotos. Används med tillstånd.) visar John Ross hemma 1988, efter 70 år dedikerade till dart.)
Den enda personen som skrev en bok om dart under 1960-talet var Noel E. Williamson (med titeln Darts (1968)), som senare regelbundet bidrog till Darts World efter att den grundades i december 1972. Tyvärr nämnde hans mycket populära bok inget om dart på TV men det kan helt enkelt ha varit för att det inte fanns någon!
Såvitt jag kan avgöra sändes dart sällan, om någonsin, av BBC under 1950-talet, eller ens efter mitten av decenniet när ITV (Independent Television) blev tillgängligt och avslutade BBC:s monopol. ITV bestod av flera regionala tjänster varav, ur dartens historiska perspektiv, var Westward Television en. (Se logotyp, till vänster.)
Även efter att ITV-regionerna blev tillgängliga verkar det som att det bara var dartfans i Westward-regionen som kunde se dart eftersom sändaren drev Westward TV Championship; en årlig darttävling som först sändes 1962. Kommentatorn Dave Lanning, när han skrev spökskrivet Leighton Rees on Darts som publicerades 1979, bekräftade att fram till dess
‘Ingen hade egentligen någonsin sett sporten på TV tidigare [1970-talet], förutom kanske tittare i Westward Television-området som hade njutit av sin egen lokala Westward TV-mästerskap sedan 1962.’
I sin bok The Guinness Book of Darts (1981) noterade Derek Brown vinnarna av ’Westward TV Individual’, bekräftade att det hölls första gången 1962 och att
Detta har ett mycket ovanligt format, 201, dubbel start, med bäst av fem legs som spelas i pubarna och bäst av tre legs i finalerna.’
Antagligen utformades detta format av Westward TV-producenter för att säkerställa att sådana snabbt avgjorda matcher behöll tittarens intresse, ungefär som när TV på 1970-talet tog bort double-in-regeln och alla spelade straight-in, 501.
I The Guiness Book of Darts listade Derek vänligt alla vinnare från 1962 till 1980, där den första vinnaren var en spelare vid namn William Jeffrey från Torquay. Inte ett namn känt för många men säkert ett som behöver bli inristat i dart-TV-historien. (Fotot till höger visar en Westward TV-dartfinal under tidigt 1970-tal, publicerad i Darts World, #1, december 1972/januari 1973. Jag kan ännu inte hitta några bilder från denna tävling före 1970-talet. Kan någon hjälpa? Kontakta mig i så fall på patrick.chaplin@btinternet.com.)
Efter den första vinsten av William Jeffery vilade turneringen i tre år. Anledningen är oklar men det hölls ingen tävling mellan 1963 och 1965. Mästerskapet återvände 1966 när en spelare vid namn Joe Bishop från Torpoint tog titeln.
År 1972 diskuterades TV-dart återigen i det första numret av Darts World, och Westward TV-tävlingen nämndes som hade visats
‘…under de senaste åtta åren [sic]…en årlig individuell mästerskap som har fått enorm popularitet och prestige. Stationen i Plymouth, som täcker Cornwall, Devon, Dorset och Somerset, har en stående trofé som delas ut av den regionala sportredaktören.’
Eftersom inga andra regionala TV-bolag valde att producera tävlingsdart upptäckte jag att åtminstone en toppspelare dök upp på TV men ’på andra sidan pölen.’ Tom Barrett, den första mannen att försvara News of the World-mästerskapet, (1963/64 och 1964/65, båda gångerna spelade från Odco Social Club, London). Han flög till Amerika 1967 och 1968 för en serie uppvisningar i Chicago, Pittsburgh och New York, och lade till Toronto på den andra resan.
Huvudfokus i New York var ett framträdande i den berömda Johnny Carson Show där Tom blev ombedd att visa sina färdigheter genom att ta en cigarett ur värdens mun med en dartpil. (Carson hade tecknat en speciell försäkring för tillfället.) Tom minns sina äventyr i Amerika i sin biografi, Darts, publicerad 1973. Bilden till vänster är bildtextad ’Tom Barrett visar Miss Whitbread hur man kastar i Amerika.’
Så, under 1960-talet var det bara Westward-tävlingen som visades på TV och den fortsatte att tävlas under hela 1970-talet. Jag kommer att titta närmare på den turneringen när jag går vidare till det decennium då TV verkligen tar greppet om vår sport. 1970-talet.
Och när vi talar om 1970-talet…
PETER CHAPMAN – NEWS OF THE WORLD-MÄSTARE 1974 – EN FÖRFRÅGAN
Den 23april fick jag en förfrågan via min webbplats från Lily Shanagher, reporter på Henley Standard. Hon skrev
‘Jag skriver en artikel om Peter Chapman på årsdagen av hans stora finalvinst, eftersom han var en mycket älskad medlem i vår gemenskap. Jag har pratat med hans familj och har tittat på din omfattande artikel om den stora finalen och undrar om jag vänligen kan använda lite av informationen om matchen, med självklart korrekt erkännande. Tack mycket.’
Inga problem, Lily. Jag gav henne mitt tillstånd, förutsatt att min webbplats och jag själv erkänns.
Peter slog Paul Gosling, (avbildad på nästa sida) Western Division-mästaren 2-1 i finalen, efter att redan ha slagit den tidigare mästaren Eddie Brown (Eastern Counties-mästare) 2-1 i kvartsfinalen och Irlands bästa spelare Jack McQuillan med samma marginal. Läs mer om Peters seger på www.patrickchaplin.com/2019/05/22/peter-chapman/.
(Bild på Peter ovan © Elkadart/Darts World/PC Archive. Används med tillstånd.) Jag minns att jag såg finalen på TV den 27april 1974 när jag var tjugotre! (För 50 år sedan!)
(Bilden visar Paul Gosling, 1974 års Western Divisional-mästare, tvåa det året. © PC Archive.)
Enligt News of the World-programmet för det året:
‘Förutom vår publik här i Alexandra Palace – har vi alla en publik på miljontals på World of Sport-programmet.’
Faktum är att TV-publiken introducerades till News of the World 1972 när finalprogrammet meddelade att
‘Television, i form av London Weekends World of Sport-program, kommer till Grand Finals för första gången idag [29april på Alexandra Palace] för att tillföra en ny dimension till den största händelsen i dartkalendern.’
1972 vann titeln Western Counties Divisional-mästaren, Brian Netherton, som slog favoriten Wales’ Alan Evans, 2-0. Jag kommer naturligtvis att prata mer om introduktionen av TV till News of the World i detalj i nästa del av min artikel T.V. och darts.
VÄNLIG PÅMINNELSE
Om du någonsin byter din e-postadress och fortfarande vill få Darts History, se till att meddela mig, annars vet jag aldrig vart du tagit vägen! Kontakta mig på patrick.chaplin@btinterent.com Tack.
MIN FORSKNING ÄR SPONSRAD AV
OBS:Text © 2024 Patrick Chaplin eller som angivet. Bilder © Patrick Chaplin eller som angivet eller källan. Varken text eller bilder får reproduceras utan föregående tillstånd från upphovsrättsinnehavaren/-innehavarna. Sponsorns webbplats: winmau.com.
